Vi lovade honom trygghet, kärlek och ett livslångt hem! Tyvärr lämnade han oss alldeles för hastigt men springer nu på det oändliga fjället utan stress, rädsla och smärta!
Att Roscoes rygg inte var som den borde hade vi känningar om från dag 1.
Genom uppvärmningar, streching och mycket skogspromenader blev det bättre!
men vi fick bakslag i oförklarliga stressbeteenden och plötsliga humörssvängningar.
Roscoe var en fin individ, mild och snäll och ville ingen illa - men när han plötsligt hugger sin kära Sky och hetsar upp sig över småsaker går tankarna igång..
Vi märkte att Roscoe satte sig och lade sig mycket försiktigt vid endel tillfällen och att han vred ett bakben på ett onaturligt sätt.
När jag tryckte på hans rygg svankade han och skrek till. Vi fick honom undersökt och han visade kraftiga reaktioner i både nacke och länd. Mycket trolig spondylos.
Att veta att hunden har ont och inte klarar att dra samtidigt som hans energi är för hög för att "bara vara" kändes hemskt.
Vi tog ett jobbigt beslut och jag har idag varit iväg med honom och låtit honom somna in. Han somnade i mitt knä mycket fridfullt men smärtan i bröstet och tårarna gick inte att komma ifrån. Han var nöjd och lugn in i det sista!
Vila i Frid <3