Våran första malamute Ayasha var en jäkel på att snappa upp nya saker, otroligt lättlärt hund. Men däremot inte lättmotiverad. Hennes repetoar av trix bara växte och växte men när vi försökte öka på tiden utan belöning var det inte ens värt att sitta...
Var ute några rallylydnadstävlingar med henne men som sämst slutade vi på 16 poäng! då var det inte så roligt.
Jag ska absolut inte säga att Ayasha var omöjlig men hon krävde för mycket av mig som förare än jag klarade att ge.
Ikaros är nog mest som en malamute är, lite träskalle, ok lättlärd men halvintresserad. Nog ska vi starta någon rallylydnad med honom med men det blir mest på kul och utan större ambitioner.
Att träna Sky är en helt annan nivå. Hon är possitiv och har alltid velat lära sig. När vi fick hem Sky började vi träna tidigt, gick på kurser och jag gick hundinstruktörsutbildningen, dit hon givetvis följde med i princip varje gång.
Jag tror att mycket av Skys sätt att vara i träningen beror på att hon är född positiv och nyfiken att prova nytt. Detta har vi höjt till Skyarna och visste jag hur mycket hon Skulle gilla att dra och träna hade jag nog varit liiite mer försiktig med att uppmana och haft aningen tajtare uppfostran, men i det läget var vi rädda att bromsa henne och få en hund som inte ville ge fullt ut. Lite av själva grejen med en malamute är ju justa att de ska kämpa och tro på sig själva, att de klarar allt.
De senaste månaderna har vi varit ute på tävlingsbanorna och f*n va roligt vi haft! Hon har gett allt. Målsättningen har alltid varit lydnadsklass 1 men för mig känndes rallylydnaden som en bra inkörsport. Sky har nu RLD N och är uppflyttad. Senaste tävlingen van vi av 20 hundar, det var lycka !
Lydnaden kräver mer både av mig som förare och av Sky. Vi har gjort våran debut igår och ja... det kunde inte gått mycket sämre.
Plattsliggning och tandvisning gick över förväntan, likaså apporteringen.. dvs alla de moment jag tyckt gått dåligt innan. Resten var kaos. Vi nollade linförigheten! Skys bästa moment (!) hon nosade i backen, jag gav 1000 komandon för att vi iallafall skulle ta oss igenom..
Inkallningen tog hon ärevarv på och likaså där fick jag ropa massor.
Efter tävlingen var jag ledsen och besviken för jag VET att vi kan bättre!
Nu känns det bra, jag tror att en polarhund inte ska tävlas i snö på sin debut och att matten inte ska vara lika nervös som mig. Så vi får se, vi ska helt klart ha ett LP1 på sessan en dag!